fredag 6 november 2009

Skilda världar

Åter en dag till ända som kantats av skilda världar, men inte så allvarligt som kanske rubriken kan tolkas. (Läs med glimten i ögat!)
Redan i ottan faller blötsnö och det är rejält grått och klottigt. Vi bestämmer oss för en shoppingdag eftersom vädret inte lockar till något särskilt och det behövs alltid förnyas i garderoben och med tanke på vårt bygge är behoven hög prioritet just nu. Dricker vårt morgonkaffe, planerar våra inköp och gör oss klara för att bege oss ut i snöslasket. Fy, så grått och trist väder!




På halva vägen upptäcker jag att min telefon ligger hemma på köksbordet. Jaha, vi som brukar tillämpa metoden skilda värdar på våra shoppingdagar, ty intressen varierar och för min del roar det föga att smyga kring bland hyllor med verktyg och all världens mekaniska ting. Dessutom gillar sällan män, att fungera som smakråd i klädval och cirkla runt i varuhusen. Nu är verkligen allt ställt på sin spets, försöka lösa problemet på bästa sätt och hinna uträtta så mycket som möjligt, utan att behöva tassa efter varandra. Bådar inte gott!



Vi börjar vår dag mitt i stadskärnan och vår första plan med skilda håll gick alldeles utmärkt. Plan B, gick även fint och blev till belåtenhet, inget uthålligt väntande på varandra eller någon som förirrade sig på egen inte uttalad "turné", bland hyllor av de mest lockande prylar och begärliga ting. Det var en bragd att klara den lockelsen, när många affärer är av galleri-typ och sortiment och utbud av de mesta varierande slag. Nu behöver vi något stimulerande för att klara resten av dagen. Nöjda och belåtna tar vi oss an den sista etappen.


Nu återstår min plan. Loppis-runda och en skarp blick för ngt som kan tänkas få en ny användning, ngt nött, slitet och kanske med lite patina. Det var ju som nämnts, bygget som skall inredas och jag har vissa önskningar. Jodå, här finner jag något som intresserar, men nu är maken på sitt håll och suck, ingen telefon. Nåja, efter en stunds tidsfördriv med att gräva bland gamla prylar är vi åter båda som har åsikter om mitt fynd. Det blev skilda världar! Några fynd med hem då, undrar ni säkert? Jodå, något i väskstorlek, lätthanterligt och behövdes inget smakråd eller starka armar, ej heller var det svårt med transport, dessutom ett lätt beslut, men vad det egentligen blev får ni se en annan gång.
En liten undran bara. Hur klarade vi oss utan mobiltelefoner förr?

Önskar er alla ett riktigt skönt veckoslut!

Var rädd om varann!

25 kommentarer:

Angel.Pearls sa...

Jo, på nåt sätt gick det 'förr' -utan mobil! Härliga frökapslar du bjuder på!//Eva

Birgitta sa...

Hej! Det går alldeles utmärkt att klara sej utan mobiltelefoner. Maken har ingen och vill inte ha någon. Jag däremot har en som jag vill ha med av säkerhetsskäl, särskilt efter benbrott 2006. För tänk om det händer igen.
Här regnar snön bort nu och det blir lika grått och trist och blött igen.
Önskar dej en skön och trevlig helg.
Kram till dej. Birgitta

Hilde sa...

Så skjønne bilder! Jeg er ikke så glad i min mobil, og synes det fungerer utmerket å avtale møtested og tid... Men jeg har mobil... Bruker den bare veldig lite...
Godt det ble et funn på deg i dag...
god helg.
HIlde

Lilla My sa...

Utan mobiltelefon skulle det inte gå mera och nog är det bra när man får tag på ungarna när man behöver :)
Förr fick man ju leta upp en telefonkiosk för att ringa och då gällde det att ha mynt...vill nog inte återgå till det gamla.
Ha ett trevligt veckoslut!

Hedera Helix sa...

Ja, vi människor är bra på att vänja oss vid nya tekniska "prylar" och sen bli beroende av dem...Jag var tex stark motståndare till att skaffa dator för sisådär 10 år sen...och nu är jag fast..=)

billan sa...

Vilket äventyr:)
Har varit med om detsamma själv vid några tllfällen, bökigt värre...
Tack o lov för mobiltelefonerna,skönt att veta att man kan bli nådd om det tex händer barnen eller "gamlingarna" nått. Hysterisk blir jag på folk som har mobil och aldrig svarar eller ringer tillbaka vid tillfälle. Man behöver inte vara tllgänglig konstant men ringa tillbaks tycker jag hör till god ton om man inte svarar!

Härligt med dina fina frökapslar, skänker glädje i det grå höstrusket.
Trevlig helg!

Anelia sa...

Ja,a du det har jag ofta tänkt på hur man klarade sig förr utan mobiltelefon och hur ser samhället ut om tjugo år framåt med denna teknikens framfart.
Fina foton på frökapslarna!

gittan sa...

Mobilen är ett behov vi själv skapat anser jag. Min får ligga hemma så ofta det bara går och barnen "skäller" ibland på mig när de inte kunant nå mig pga det - I-lands problem! För mig är den ett redskap som kan vara bra om bilen havererar när jag är ute på egna äventyr och det ska erkännas att det var av den anledningen vi köpte vår första. Jag blev stående en mörk kväll med punktering och utan ficklampa på väg till ett jobb, då bestämde maken att det var en nödvändig investering. För min del hade det räckt att han inte låtit barnen leka med ficklampan i bilen, då hade jag kunnat byta hjul själv =) En gång till har jag blivit stående då fläktremmen gick av och mobilen hemma eftersom vi "bara" skulle minstingen och jag. Vi fick snällt promenera en längre sträcka för att kunna låna en telefon. Sen dess har jag lovat att ha den med mig.... hrm... Ha en skön helg / kram gittan

Åsa sa...

Tänk att vi blir så beroende av mobil- jag med..=) hur klarade vi oss förrut..men det man inte vet något om... Helläckra bilder på kapslarna! / kram åsa

AnnCharlotte sa...

Mobiltelefonbehovet har vi verkligen skapat...fast jag tycker absolut inte att ungar som går i fyran behöver en...tyvärr är det många som gör det, iallafall på mina barns skola. Tycker mobilen är en risk i den åldern, dels stöldrisk och en risk i att man vågar släppa iväg de små liven lite för långt, för de har ju mobilen.....men jag skulle inte vilja vara utan min egen och de större barnens.
Ha en skön lördag ;)

Njut i din trädgård sa...

*ler*
jo jag är inte heller så lockad av verktyg, men min man är det, vi är dock dåliga på att dela upp oss så vi lider jämlikt. :)

Kalo sa...

Jo, det där med telefonen är ett mysterium som väl i och för sig gäller för bilen (ialla fall här på landet).
Vackra bilder!
God kväll.
Karin

Gunilla sa...

Mobiltelefonen ligge i min väska jag slår på den när jag irrat bort mig (Akuttelefon.). Gubben har alltid sin påslagen.
Annars följs vi men han är ju inte så road av kläder heller men lider i det tysta bara det finns någonstans att sitta så genomlider han min inventering på affärerna.

Grått och blötsnö är det här hos mig.


Ha en fortsatt fin Lördag och trevlig helg du också.

Kramar/Gunilla

HelenJ sa...

Förr bestämde man väl tid och plats att mötas, kanske en gång mitt på dagen och en gång i slutet? Det skulle funka för mig nu också. Mobilen har jag alltid med mig, även om jag sällan använder den mer än för att hålla lite koll på barnen. Sonen åkte tåg från Stockholm för ett tag sen med en urladdad telefon, och sen gick han vilse på stationen så det tog flera timmar innan vi hittade varandra. Då kände man sig otroligt maktlös och frustrerad!

Mies Balkong sa...

Är lite kluven till min mobil. Praktisk men samtidigt har jag inte lust att alltid bli nådd... Men mest praktisk faktiskt och som tur är kan man stänga av den om man vill! =)
/Marie

promenader på landet sa...

Önskar dig en riktigt skön helg!! Många kramar från Maria

Inger sa...

Haha, skilda världar känns väldigt bekant för mig. Och mobiltelefon underlättar så klart även om vi klarade oss utan tidigare, tror vi planerade bättre då.
Fortsatt trevlig helg i gråvädret!

♥Min Eden♥ sa...

Härliga vallmo frökapslar, och en härlig historia!!
Ha en trevlig helg!

X-blog sa...

Vackra bilder!
Och ja, hur klarade vi oss utan mobiltelefon...?!
Ibland mycket bättre, tror jag.
Många tror att de alltid måste ha med mobilen och alltid svara.
Tycker det är en skyldighet att faktiskt inte alltid vara nåbar, för sin egen hälsas skull !!!

Önskar dig en fortsatt fin helg!

Britt sa...

Jag kan lämna min mobil hemma iblad bara för att slippa vara ajour jämt. Men barna är inte så glada när jag kommer hem//Britt

NinaVästerplana sa...

Jag har överlevt flera dagar som jag glömt mobilen hemma.... men det känns lite pirrigt just när jag kommer underfund med att jag är utan ;-)
Ha´t himla gôrgôtt
Nina

Gudrun sa...

Ja visst är det fantastiskt med mobil telefonerna. Det var väl kanske större planering förr, "vi träffas där kl:...."

Susanne sa...

Nu förtiden har vi sällan mobiltelefon med oss ut när vi handlar eller åker bort, känner att man behöver inte vara tillgänglig jämt och man klarar sig bra utan den tingesten.
Susanne

Ruben sa...

Mobiltelefonen underlättar en hel del när man är på shoppingturné. Hoppas nu bara, att ditt loppisfynd blir så fint du tänkt dig i nybygget!
Dina bilder av vallmofröhus är så enormt fina!!! /Ruben

Anonym sa...

mycket intiresno, tack