söndag 15 mars 2009

Nostalgitripp

Efter dagens avverkade timmar på jobbet, kan man känna sig lite sliten, men idag var jag klok nog att välja långpromenad i stället för att slappa inomhus, efter dagens slut. Snön har dag efter dag smultit ner och det känns för varje dag som om naturens "vårfamn" snart öppnar sig och flyttfåglarna återvänder inom kort. Vi tog turen i skogen idag, på en halvdåligt plogad väg och det kändes rejält i musklerna att trampa fram i blötsnön. Omkring oss flaxade ett gäng korpar och förde ett högt och ljudligt kraxande, flög stundom slagsida och i cirklar runtom, undrar om vi störde på ngt sätt? Men, det finns vackrare fågelsång må jag säga.

Under tiden vi traskade i blötsnön kom jag att tänka på den tid när jag som barn gick min långa skolväg det första året, höst,vinter som vår, i ur och skur fem kilometer en väg. Dagens "snöklafs" påminde mig om alla snö- och vintereskapader som hände på min skolväg.

Vid ett tillfälle när vägen var alldeles spegelblank av första vårregnet som gjorde vägen isig och rejält hal, ombads jag ta min lilla sparkstötting för att överhuvudtaget hållas på fötter, men till saken hörde, att vägen hade nyligen sandats, men det till trots släpade jag min sparkstötting hela skolvägen!! Hur oförståndig kunde man vara!! Men, det fanns heller inga skolskjutsar för mig som det finns numera.
På första klassen skulle man också ha sin egen mjölkflaska med. Det fanns endast enkel husmanskost som skolbespisning och min medhavda mjölk frös alltid till issörja vintertid, innan jag var framme i skolan. Hujedamej, idag hade jag aldrig druckit det!


Den långa vägen kunde fånga en sjuårings uppmärksamhet på många andra ting under tiden och det hände en och annan gång att jag kom för sent och fick ta mina följder av det. Hmmm..undrar hur många sjuåringar promenerar fem kilometer idag till skolan!?

Men tiderna ändrades och jag blev en liten stadsfröken följande år och fick lära mig att prata "begriplig" svenska och resten av skoltiden traskade jag på sandade trottoarer och på väl plogade vägar.

Det var min nostalgitripp och visst är minnen värld att bevaras och inte gick det någon nöd på mig, men visst tycker jag det verkar lite historiskt idag, då alla har så bekvämt och bra.

Ha det gott!

9 kommentarer:

Petra sa...

Vilken härlig läsning! Jag gick ca. 3 km "en väg" till skolan när jag var liten, och jag minns fortfarande många små äventyr som gjorde att jag kom försenad till skolan eller hem. Den tiden fanns det knappast överviktiga barn vill jag minnas....Trevlig kväll, Petra

Mimi sa...

Jag har inte behövat gå lång skolväg i ur och skur. För jag var stadsbarn. Men svärmor har berättat om sin 8 km långa vandring i ur och skur och höstmörker och hur rädd hon var! HUU tur att tiderna har förändrats så barn får skolskjuts.
Nätt mjölkkanna i rödprickigt!

NinaVästerplana sa...

Jag bodde så långt utanför staden att jag fick åka buss en bit, sedan hade vi ca en km att traska innan vi kom fram till skolan....
Det hann hända mycket på den biten ;-)
Idag har jag kunnat börja med vårstädningen i trädgården!
Gissa om det var skönt!
Ha dé himla gôtt
Nina

Åsa! sa...

Endel saker var verkligen bättre förr, som att folk gick och cyklade i större utsträckning om de skulle någonstans!

Lillebeth sa...

Fin berättelse om en, antar jag, annorlunda barndom. Låter som klippt ur en 1800-talsskildring. Märkligt hur olika vi har haft det. Min skolväg var asfalterad och bestod av buss, tunnelbana o spårvagn med entidig längtan efter "landet".

Britt sa...

Ja nog har det ändrats på förhållandena för skolbarnen förr och nu. Men ibland har dagens barn det lite för bekvämt tror jag. Ha det bra//Britt

Anette sa...

Din berättelse får mig att tänka på min pappa, som berättat att han åkte skidor till skolan på vintrarna!
Mina barn går till skolan och det är en bra bit. Men VÄLDIGT många föräldrar skjutsar sina barn både till och från skolan. Och sedan skjutsas det till olika idrottsaktiviteter. Mina får ju gratis motion och frisk luft på skolvägen och sen tycker jag inte det gör så mycket att de inte vill hålla på med en massa sporter! /Anette

Maria i Sennan sa...

Tack för trippen bakåt i tiden....
Må så gått...Maria i Sennan

ÅsaGåsa Jord under naglarna sa...

Du har rätt i att många barn och "uppkottade vägar" idag, men det är ju vi vuxna som ger dom den möjligheten.
När det gäller att släpa sparken hela vägen trots att det är sandat så har jag gjort det massor av gånger. Lär mig aldrig... =)